
”Mm, härligt! Gud vad skönt jag somnade igår efter att ha pratat med dig. Mår så himla bra av att veta att du finns där för mig! Få se nu, ja de är bara 13 dagar kvar nu. Längtar!
Så himla underbart det är att vakna här! Tror jag öppnar fönstret så jag kan höra fåglarna lite bättre. Gud vad solen värmer härligt redan. Vad är klockan egentligen? Sju. Ok vad bra, då kan jag ligga kvar ett tag utan att få dåligt samvete. Undrar vad man ska hitta på idag då, borde ju göra något annat än att gymma. Nää inte när det är så fint väder, jag tar en promenad istället. Ja en promenad får det bli, springa är nog dumt. Gjorde ju det igår och knät är ju inte riktigt bra än.
Vilken väg ska jag ta då? Nu vet jag, jag tar den där lilla stigen nerför berget som jag hittade häromdagen. Ja, den gär kankse ända ner till floden, i så fall borde jag ta med kameran. Nä, den är för tung jag går utan.
Shit! Ååh, herregud vad du skrämdes. Antar att jag skrämde dig också efter som du hoppade iväg med en sån fart. Inte trodde jag det fanns kängurur här i skogen, det är ju bara 100 m från bostadsområdet. Aja, gäller att se upp. Var ett tag sen jag bushwalkade sist, vad var det Tod lärde mig nu. Just ja, en pinne måste jag ha för att ta bort spindelväv och skit. Där ligger en bra som kan fungera som vandringskäpp också. Och så kan jag ju slå i backen med den så jag skrämmer ormar och ödlor. Det är bra!
Men vad nu då, tar stigen slut här. Nä vad tråkigt och vad är det förresten. Men, det är ju ett hus. Aja, kanske bäst att vända upp igen då. Äh, jag kan väl ge mig ut i skogen även utan karta, kan ju inte vara så svårt att hitta tillbaka! Bäst att gå på stenar och berghällar bara, vill ju absolut inte bi biten av nånting. Skulle nog ha svårt att få hjälp här ute och ingen mobil har jag heller. Herregud! Puh, var bara en känguru igen. Ja iofs, vad skulle det annars vara för djur. Aja, behöver ju inte vara rädd, bara att ta det lugnt så går det bra.

Åh en bäckravin, vad bra! Då måste jag vara nära floden nu, den borde ju ligga här nere. Hoppar ner här, går en fin liten djurstig där nere som jag kan följa. Men vad är det här nu då, en grotta. Vilken tuff! Gud vad jag saknar att springa orientering förresten! Inser det nu, var länge sen jag sprang. Älskar ju verkligen naturen, är så himla fint att bara vara ute och luffa lite. Undrar om jag skulle orka springa här om jag fick tag på en karta. Nä tror inte det, är ju så dåligt löptränad. Går ju ganska bra utan karta också förresten, och blir destu mer spännande nu.
Ett hus till. Undrar om det går att komma förbi här. Ja det gör det, vilken tur. Chansar på höger, då borde jag ju i alla fall komma tillbaka till stora vägen till slut. Kankse är långt dit förresten, bäst jag springer en bit annars kommer det ju ta hela dagen. Vill hem och äta frukost nu! Hungrig, törstig också förresten, borde tagit med vatten. Är ju säkert närmare 30 grader här i solen. Usch vad svetten rinner.
Hus, hus och hus. Överallt hus. Inte alls vid floden som jag trodde ju, den måste ligga längre ner. Vad var det där, en bäck upp till höger. Den testar jag, då borde jag komma förbi husen igen och komma upp i skogen. Måste vara mycket närmare att bestiga berget genom skogen är att gå runt. Vet ju knappt var jag är, ska jag gå tillbaka. Nä det är för enkelt, jag går upp här. Buschigt det var då. Och stenigt. Men ganska kul, känns som när jag var liten och var ute och lekte. Vilken himla tur jag har, här går ju en liten stig, den tar jag.
Vad är det här nu då? Ett bilvrak. Mitt i skogen. Tänk vad människan gör mycket dumt mot vår vackra natur. Trodde Blue Mountains var världsarvsområde. Fast iofs, det kanske inte var så länge sen som det blev. Den där bilen har ju legat där ett tag. Skönt att vila lite, var rätt brant här. Borde jag inte vara uppe snart? Oerhört varmt och jobbigt här. Tur att jag har stigen att följa i alla fall.”