Blåsigt havsfiske

Upp och hoppa redan kl 04.00 för att hinna ta oss ut till det perfekta fiskestället innan solen kommit upp. Och iväg kom vi ganska snart efter att fått i oss en kopp kaffe, men då vi kom fram möttes vi av stormliknande vågor och ganska snart insåg att det var omöjligt att fiska här denna dag. Vi studerade de fascinerande vågorna som slog in mot klipporna ett bra tag.Och så plötsligt! Något svart och stort ute på havet. Vad var det? Och så igen och äntligen kunde vi se vad det var. En valfena. Inte allt för långt bort och gång på gång slog den i vattnet. En underbar känsla att kunna studera detta djur och den lilla besvikelse som nyss intagit vårat gäng var som bortblåst. Jag hade sett mitt livs första val! Vilken sort undrar du säkert, men det har jag tyvärr ingen aning om.

Vi åkte vidare längs kusten för att se om vi kunde hitta några lugnare ställen att fiska på, men vädret tillät oss inte denna dag. Istället åkte vi ner till Durras Lake, inte långt från våran camp och testade fiskelyckan där. Vi kastade i våra beten och sen var det bara att vänta och vänta. När vi som mest börjat misströsta högg det till på ett av Johns spön och nån minut senare kunde han dra upp en stor baddare. Detta gav hopp till mig och Tod och vi kastade återigen i våra beten. Inte långt där efter kände jag hur det högg till på mitt spö och det var en underbar känsla när jag drog upp min första fisk på australiensisk mark. Jag hade fångat en Flathead, en ful firre som ser ut lite som en gädda, men är som namnet antyder betydligt plattare. Tod varnade för de giftiga taggarna på sidan av fisken då jag skulle greppa den för att få en fin bild, så jag tog på ett par handskar för säkerhets skull. Dessvärre blev denna Flathead den enda firre jag fångade denna dag då vi snart gav oss hemåt för att äta lunch och ladda inför morgondagen.