1000 trappsteg och tre systrar

09.28 gick mitt tåg från Blaxland vilket ligger några kilometer härifrån, exakt hur många visste jag tyvärr inte när jag gav mig iväg mot tågstationen. Jag hade 40 min på mig vilket jag tyckte var gott och väl då Tod uppskattade det till ungefär 30 min rask promenad. Minnet svek dock och jag tog fel väg i en korsning och tappade således några värdefulla minuter. Insåg att jag skulle få svårt att hinna med tåget, men tog en chansning och sprang den sista kilometern. Puh! Måste börja träna lite mer, springturen var verkligen jobbig och fick svetten att rinna. Men kom i alla fall med tåget och hann tom köpa biljett!

Trots att jag fick sitta genomsvettig på tåget så var det väl värt besväret. Det första Dena gjorde då jag kom fram var nämligen att ta med mig ut på en härlig bushwalk! Hon visade mig först de välkända tre systrarna, vilket är tre stora stenblock intill en mycket brant och hög klippa. Jag trodde nog att jag redan sett det bästa under min resa här, men ack så fel jag hade. Utsikten härifrån var helt enorm och kommer sitta kvar länge på näthinnan! Nedanför de tre systrarna fortsatte stigen brant nedåt i dalen och på skylten stod det att den innehåll 1000 trappsteg... Vi behövde dock bara bestiga några 100 för att komma upp igen och fortsätta på en kort bushwalk.

Efter tre systrarna var det dags för att börja med projektet. Massa olika flaskor inhandlades och sen tog vi en välförtjänt lunch. Inget märkvärdigt utan går snabbt vidare till eftermiddagen som var väldigt minnesvärd! Vi tog bilen en bit och parkerade i närheten av alla de andra tursiterna som sökt sig till området. Hoppade ur bilen och började gå nedför en mysig stig. Vi stannade till vid en utsiktsplats och bevittnade på håll ett häftigt vattenfall. Sedan fortsatte vi vår vandring och kom så småningom fram till toppen av vattenfallet. Där stannade vi en stund och njöt i solskenet! Egentligen skulle vi ha fortsatt en bit på en klippvandring, men vägen var tyvärr avstängd på grund av reperation, så det äventyret får vänta tills senare!


Efter det härliga vattenfallet ville Dena visa mig sitt favoritstället dit hon brukar bege sig på sommaren för att svalka av sig. Hon trissade upp mina förväntningar rejält, men gjorde mig verkligen inte besviken! Ytterligare ett underbart vattenfall, men denna gång var det betydligt svårare att ta sig dit vilket höll de allra flesta turister borta! På vägen ner passerade vi både överhängande klippor och små grottor i sandstenen och när vi väl kom ner i ravinen skiftade naturen helt och intill vattendraget var det mer tropisk klimat!

På vägen upp försökte jag räkna trappstegen, men slutade vid 400 och då hade vi en bra bit kvar... Så fick bra träning för knät vill jag lova. Efter en kort fikarast fortsatte vi till ytterligare ett av Denas smultronställen. Samma berg och naturreservat, men ett helt annat sorts landskap. Vi gick en slingrande stig ner och kom så småningom fram till vårat mål, ett stup! Helt plötsligt stupade det 50 meter rakt ned framför fötterna på oss och vi stannade en stund för att njuta av den mycket vackra utsikten!

På vägen hem på tåget hade jag huvudvärk vill jag lova, så himla många intryck och vacka vyer på en dag är inte riktigt nyttigt tror jag!