Bushwalk i Blue Mountains National Park

Har haft en helt fantastisk helg! Det hela började redan i fredags då jag passade på att se mig omkring i omgivningen där jag bor, nämligen Blue Mountains. Efter en smaskig frukost, tillagad av Tod´s mamma Pam, som för övrigt sköter all matlagning och tvätt åt oss grabbar, fick jag skjuts ut till Blue Mountains National Park av Tod´s pappa Ron. På vägen dit försökte han visa hur jag skulle ta mig hem, men det kändes som han körde i cirklar och jag blev bara mer förvirrad än innan... Trots att jag verkade ha en lång promenad från nationalparken beslöt jag mig för att gå till det stället på kartan där små kängurus var utpekade. Redan efter några hundra meters promenad blev jag förstummad av den vackra naturen. Massa växter, djur och fåglar som jag aldrig sett eller ens hört talas om på ett och samma ställe och dessutom alldeles runt husknuten.

Jag följde den slingrande stigen utför en brant sluttning och kom så småningom ner till en liten lagun som var belägen utmed en liten fors mitt i en stor vacker ravin. Stället hette Jelly Beam Pool och jag antar att namnet kom av färgen på vattnet som var mer grönt än blått, utan att vara skitigt på något sätt. Jag passade på att ta lite bilder och fortsatte sedan min promenad utan att ha några som helst förhoppningar då jag redan sett tillräckligt av vackra vyer denna dag!



Promenaden uppför berget på andra sidan ravinen blev lite av bergsklättringskaraktär, men var väl värt mödan då jag på toppen möttes av en aldrig tidigare skådad vy. Här uppe hade några år tidigare en bushfire dragit fram och alla stammar var därmed brända vilket gav en otrolig kontrast till alla gröna växter som åter hunnit växa upp.



Nu hade jag inte långt kvar ner till campingplatsen på kartan där kängururna var markerade. När jag kom ner kunde jag inte se till några hoppande vänner, men istället var det fullt av vackra fjäderfän som alla lockades till besökarnas matrester. Jag tog någrafina bilder och fortsatte min vandring ut mot en annan ravin och Napean River, ut från campingen kastade jag ett öga över axeln och där solen låg några djur och solade. ”Vilka söta” tänkte jag och fortsatte några meter innan poletten trillade ner. Där låg de och solade, mitt livs första kängurus! Jag hoppade över resten av promenaden och tillbringade istället en halvtimme med mina nyvunna favoritdjur. De var verkligen inte skygga och verkade ha blivit riktigt vana med människor genom att bo på den lilla campingen. En av dem hade en liten joey i pungen men jag fick tyvärr bara se benen sticka ut.



Vägen hem kändes hur lätt som helst trots att solen gassade, närmare 30 grader varmt, och stigen var både krokig och kuperad. Jag avnjöt en härlig matsäck som Pam gjort i ordning för mig och lyckades sedan på något kostigt sätt hitta hem, trots Ron´s förvirrade vägbeskrivning (fuskade dock lite genom att ta tåget en bit)...