Red hands cave

Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på när jag vaknade i morse. Var egentligen tänkt att jag skulle med Tods kompis Eddie och glidflyga, men han var tyvärr fullbokad så vi ska göra det en annan dag då det passar bättre. Bestämde mig istället för att ta en till bushwalk i nationalparken som jag var ute i första dagen jag kom hit.

Hade sett en skylt som lät intressant så tänkte att detta var en lämplig utflykt för idag, särskilt då himlen var sådär klarblå som den är här. Den är helt otrolig blå faktisk, oftast är det inte ett enda moln på himlen och så har den en fantastisk blå färg!

Jag följde stigen upp mot mitt mål ”Red hands cave” och fotade en hel del naturbilder på vägen. Mest blommor, växter och några djur. Det börjar bli väldigt fint här nu, våren har kommit på riktigt! Blommorna börjar blomma överallt och allt är riktigt lummigt och grönt. Bushwalken jag gjorde idag gick mestadels i en ravin med en liten bäck längst ner så det gjorde att det var extra bushigt på vissa ställen.

Red hands cave var inget jättemärkvärdigt men väl värt ett besök. Det var en liten grotta, full med handavtryck eller som det stod på skylten ”aborignal art”. Fornlämningar från aborginerna med andra ord...

På vägen hem bytte jag några ord med en annan bushwalkare som varit ute hela dagen och han sa att han gjorde det för att det var så avslappnande. Det fick mig att tänka till och jag slängde genast ifrån mig pinnen som jag använt under hela min vandring, för att skrämma bort ormar och ödlor. Är inte alls kompis med de djuren... Fortsatte min promenad och passade på att bara njuta av den fantastiska naturen. Men självklart, som ett brev på posten, så skulle jag såklart träffa på en orm inte långt därefter. En lång, nästan neongrön rackare slingrade sig över min stig och försvann sedan med en väldans fart. Han blev nog minst lika rädd som jag blev!

1000 trappsteg och tre systrar

09.28 gick mitt tåg från Blaxland vilket ligger några kilometer härifrån, exakt hur många visste jag tyvärr inte när jag gav mig iväg mot tågstationen. Jag hade 40 min på mig vilket jag tyckte var gott och väl då Tod uppskattade det till ungefär 30 min rask promenad. Minnet svek dock och jag tog fel väg i en korsning och tappade således några värdefulla minuter. Insåg att jag skulle få svårt att hinna med tåget, men tog en chansning och sprang den sista kilometern. Puh! Måste börja träna lite mer, springturen var verkligen jobbig och fick svetten att rinna. Men kom i alla fall med tåget och hann tom köpa biljett!

Trots att jag fick sitta genomsvettig på tåget så var det väl värt besväret. Det första Dena gjorde då jag kom fram var nämligen att ta med mig ut på en härlig bushwalk! Hon visade mig först de välkända tre systrarna, vilket är tre stora stenblock intill en mycket brant och hög klippa. Jag trodde nog att jag redan sett det bästa under min resa här, men ack så fel jag hade. Utsikten härifrån var helt enorm och kommer sitta kvar länge på näthinnan! Nedanför de tre systrarna fortsatte stigen brant nedåt i dalen och på skylten stod det att den innehåll 1000 trappsteg... Vi behövde dock bara bestiga några 100 för att komma upp igen och fortsätta på en kort bushwalk.

Efter tre systrarna var det dags för att börja med projektet. Massa olika flaskor inhandlades och sen tog vi en välförtjänt lunch. Inget märkvärdigt utan går snabbt vidare till eftermiddagen som var väldigt minnesvärd! Vi tog bilen en bit och parkerade i närheten av alla de andra tursiterna som sökt sig till området. Hoppade ur bilen och började gå nedför en mysig stig. Vi stannade till vid en utsiktsplats och bevittnade på håll ett häftigt vattenfall. Sedan fortsatte vi vår vandring och kom så småningom fram till toppen av vattenfallet. Där stannade vi en stund och njöt i solskenet! Egentligen skulle vi ha fortsatt en bit på en klippvandring, men vägen var tyvärr avstängd på grund av reperation, så det äventyret får vänta tills senare!


Efter det härliga vattenfallet ville Dena visa mig sitt favoritstället dit hon brukar bege sig på sommaren för att svalka av sig. Hon trissade upp mina förväntningar rejält, men gjorde mig verkligen inte besviken! Ytterligare ett underbart vattenfall, men denna gång var det betydligt svårare att ta sig dit vilket höll de allra flesta turister borta! På vägen ner passerade vi både överhängande klippor och små grottor i sandstenen och när vi väl kom ner i ravinen skiftade naturen helt och intill vattendraget var det mer tropisk klimat!

På vägen upp försökte jag räkna trappstegen, men slutade vid 400 och då hade vi en bra bit kvar... Så fick bra träning för knät vill jag lova. Efter en kort fikarast fortsatte vi till ytterligare ett av Denas smultronställen. Samma berg och naturreservat, men ett helt annat sorts landskap. Vi gick en slingrande stig ner och kom så småningom fram till vårat mål, ett stup! Helt plötsligt stupade det 50 meter rakt ned framför fötterna på oss och vi stannade en stund för att njuta av den mycket vackra utsikten!

På vägen hem på tåget hade jag huvudvärk vill jag lova, så himla många intryck och vacka vyer på en dag är inte riktigt nyttigt tror jag!

Turnup, Seven Weeks, The Swede eller Curly?

Även söndagen tillbringades i Hill End, men idag stod en golfrunda på programmet! Fatta det, golf i ett landskap som mest påminner om öken. Till råga på allt blåste det nästan storm och då golfbanan gick fram och tillbaka över en liten dal blev det mest lotteri om vem som lyckades bäst på banan. Som sig bör måste man ha ett speciellt golfnamn för att få vara med i Hill Ends golfklubb och jag fick namnet Turnup efter en hård omröstning (övriga förslag var Seven Weeks, The Swede och Curly). Jag som knappt lyckades skjuta bollen över marken lyckades såklart bra eftersom vinden aldrig fick tag i mina bollar och då jag valde bort de fem ölen som ingick i avgiften för att få spela, placerade jag mig på en hedrande andraplats! Golfrundan var great fun och efter den firade vi med the och scones hemma hos Hollie som var en gamal dam med en otroligt vacker trädgård! Hon måste verkligen ha gröna fingrar som lyckats få både tulpaner och rosor att växa i det annars så torra landskapet.

Spökstaden Hill End

Efter min underbara bushwalk trodde jag inte att jag skulle få se så mycket mer intressant den gågna helgen, men ack så fel jag hade. Jag och Tod hängde med några av hans aussiepolare på en utflykt till Hill End och trots att stället inte har mer än några hundra invånare och ligger långt ut på vischan fanns det massor att se och fota.

Hill End var i mitten på 1800-talet en blomstrande stad med tusentals invånare, där alla invånare var där för samma anledning, nämligen guldet! I dessa fotspår, som räknas som några av de äldsta i den australiensiska historian, bortsett från aborginerna, gav vi oss i väg på hissnande äventyr i denna, numer spöklika stad.

Först hälsade vi på några goda vänner till familjen som drev campingen i Hill End. Efter en pratstund fick vi se några golden nuggets. Tre olika stenar som alla hittats i närheten av Hill End. De var riktigt tunga kan jag lova och tufft att ha hållt i ”riktigt” guld! De gamla tågen på campingen hade byggts om till vandrarhem och vi kikade in i dem för att se om vi kunde träffa Spencer, ett av flera välkända spöken i staden. Ingen Spencer idag, han måste väl ha blivit bortskrämd då det var främlingar med, men när vi kom ut ur tåget fick vi isället syn på en brun orm som försökte ta sig in i en av byggnaderna. Vi försökte såklart få en så bra bild som möjligt, men blev sedan varnade att vi bara hade två timmar att leva om vi blev bitna, så jag backade några steg.

Vi for vidare ner till en gammal damm där de vaskat guld. Nu var forsen dock uttorkad och allt guld borta, i alla fall vad jag kunde se med blotta ögat men det var ändå häftigt att trampa på samma mark som guldgrävarna en gång gjort. Naturen runt om var väldigt torr men växligheten förvånansvärt rik ändå. På väg till nästa sevärdhet hade vi lyckan att få vår väg korsad av en big fucking lizzard, vet tyvärr inte namnet på den, men det var en stor och häftig ödla i alla fall!

Resten av dagen spenderades med att besöka några gamla begravningsplatser som inte såg ut att vara rörda sen nån senast begravits där, dvs sent 1800-tal. Vi han även med ett besök i några sandgrottor, fotografera solnedgången från toppen av Bald Hill och se både svanslösa katter, rådjur och kängurus. Inget märkvärdigt med andra ord. =P

På kvällen blev vi bjudna på en riktigt fet grillfest i sann aussiestil. Feta korvar och blodiga biffar på menyn med andra ord! Jag passade på att tillföra lite svenska traditioner och bjöd gladeligen på snaps för att visa min tacksamhet för en fantastisk dag! Kvällen fortsatte på den lokala puben där vi spelade biljard och lyssnade på kareoke kvällen lång. Vi han även med att bekanta oss lite med några av urinvånarna som fortfarande levde i Hill End i hopp om att hitta guld och fick värdefulla tips om hur man ska fånga en farlig orm med bara händerna, vilket kan vara bra att kunna om man nån gång skulle komma någon nära...

Bushwalk i Blue Mountains National Park

Har haft en helt fantastisk helg! Det hela började redan i fredags då jag passade på att se mig omkring i omgivningen där jag bor, nämligen Blue Mountains. Efter en smaskig frukost, tillagad av Tod´s mamma Pam, som för övrigt sköter all matlagning och tvätt åt oss grabbar, fick jag skjuts ut till Blue Mountains National Park av Tod´s pappa Ron. På vägen dit försökte han visa hur jag skulle ta mig hem, men det kändes som han körde i cirklar och jag blev bara mer förvirrad än innan... Trots att jag verkade ha en lång promenad från nationalparken beslöt jag mig för att gå till det stället på kartan där små kängurus var utpekade. Redan efter några hundra meters promenad blev jag förstummad av den vackra naturen. Massa växter, djur och fåglar som jag aldrig sett eller ens hört talas om på ett och samma ställe och dessutom alldeles runt husknuten.

Jag följde den slingrande stigen utför en brant sluttning och kom så småningom ner till en liten lagun som var belägen utmed en liten fors mitt i en stor vacker ravin. Stället hette Jelly Beam Pool och jag antar att namnet kom av färgen på vattnet som var mer grönt än blått, utan att vara skitigt på något sätt. Jag passade på att ta lite bilder och fortsatte sedan min promenad utan att ha några som helst förhoppningar då jag redan sett tillräckligt av vackra vyer denna dag!



Promenaden uppför berget på andra sidan ravinen blev lite av bergsklättringskaraktär, men var väl värt mödan då jag på toppen möttes av en aldrig tidigare skådad vy. Här uppe hade några år tidigare en bushfire dragit fram och alla stammar var därmed brända vilket gav en otrolig kontrast till alla gröna växter som åter hunnit växa upp.



Nu hade jag inte långt kvar ner till campingplatsen på kartan där kängururna var markerade. När jag kom ner kunde jag inte se till några hoppande vänner, men istället var det fullt av vackra fjäderfän som alla lockades till besökarnas matrester. Jag tog någrafina bilder och fortsatte min vandring ut mot en annan ravin och Napean River, ut från campingen kastade jag ett öga över axeln och där solen låg några djur och solade. ”Vilka söta” tänkte jag och fortsatte några meter innan poletten trillade ner. Där låg de och solade, mitt livs första kängurus! Jag hoppade över resten av promenaden och tillbringade istället en halvtimme med mina nyvunna favoritdjur. De var verkligen inte skygga och verkade ha blivit riktigt vana med människor genom att bo på den lilla campingen. En av dem hade en liten joey i pungen men jag fick tyvärr bara se benen sticka ut.



Vägen hem kändes hur lätt som helst trots att solen gassade, närmare 30 grader varmt, och stigen var både krokig och kuperad. Jag avnjöt en härlig matsäck som Pam gjort i ordning för mig och lyckades sedan på något kostigt sätt hitta hem, trots Ron´s förvirrade vägbeskrivning (fuskade dock lite genom att ta tåget en bit)...

Svenska eller engelska...

Yes, thats the question. I'm already starting to think in english but it's easier to write in swedish so cant't decide what's the go here in my blog... Jag tror det far bli svenska faktiskt... Nu har jag ju även hittat vart man ändrar språket på tangentbordet så det är ju bra! =)

Resan ner gick mycket bra, trots att den var lååång och att mitt bagage kom bort på vägen... Verkar dessutom ha klarat av tidsomställningen förvånansvärt bra! Klarade mig med att ta en liten tupplur igår eftermiddag...

I morse vaknade jag av att fåglarna kvittrade, men inte vilka fåglar som helst... Har är det allt annat an småfaglar som väcker än på morgonen... Papegojor, kakaduvor och andra exotiska pippisar är det som gäller här! Och ännu bättre är det att mötas av strålande sol och underbar värme som redan går att jämföras med den svenska sommarvärmen, trots att det bara är vår här nere i Australien!

Har inte hunnit med att göra så mycket än, men i morgon ska jag utforska Blue Mountains lite där jag bor och till helgen ska jag och Tod iväg och campa med några andra aussies så då får jag chans att uppleva naturen här nere. Det jag däremot redan hunnit märka är att alla människor är väldigt trevliga och gästvänliga här! De försöker hjälpa en på alla sätt och vis och de har gjort att jag redan efter en dag känner mig som hemma!

Skulle gärna ha publicerat några bilder här, men som sagt... Får vänta på att min packning kommer... Förhoppningsvis kan jag lägga upp lite bilder efter helgen!

Dagen D

Nu är den här. Dagen med stort D.
Dagen jag så länge väntat på.
Dagen då jag byter höst mot vår.
Dagen jag kommer tillbringa med att sitta still.
Dagen jag går miste om.
Dagen då jag lyfter och får luft under mina vingar.
Dagen D. D som i Davidsson Down Under.

Signar ut för ett tag!

I dag signar jag ut från mitt jobb på Touringbutiken för att bege mig söderut. Först till Uppsala för att tillbringa helgen ihop med älsklingen, sedan till Sydney där jag kommer vara stationerad de närmaste sju veckorna.

Har packat väskan, tycker inte jag tagit med så mycket.. Men iofs, kortbyxor tar ju inte så stort plats! Och inte solglasögonen heller för den delen... Har även gjort en tidsplan för min vistelse. Blir mycket jobb med examensarbetet och en del annat pyssel. Men ska förhoppningsvis hinna med att bara slappa, sola, bada och turista också!

Bara en vecka kvar...

...ja nu är det bara en vecka kvar tills jag planet lyfter och jag drar jag iväg på mitt livs hittills största äventyr. I sju veckor kommer jag att vara på olika upptåg i Australien och främst Sydney. Målet med resan är givetvis att hoppa efter en och annan känguru, men även att arbeta som bara tusan med mitt examensarbete. Inte bara sol och bad med andra ord!

Än så länge är inte så mycket annat inplanerat, men jag hoppas hinna med en hel del skojsiga saker! Så om ni har några fräcka tips på vad man inte får missa DOWN UNDER är ni varmt välkomna att lämna en rad här!

Anders har poströstat - gör det du också

I dagens Dalademokraten kan man läsa:
"- Röstdagen kolliderar med älgjakten. Jag är tvungen att rösta i förtid om jag ska hinna ut i skogen. En helt utmärkt service.
På samma sätt resonerar Anders Davidsson som nästa vecka reser till Australien.
- Jag reser nästa vecka men vill inte avstå från att rösta."

Trots att man ska ja älg eller resa bort är det alltså viktigt att ta chansen att påverka hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren. Tänk efter själv, fyra år är en ganska stor del av ditt liv som är värt att ägna några timmar innan du bestämmer dig för vilket parti du sympatiserar med och så småningom lägger din röst på!

Som texten och bilden i tidningen antyder var alltså jag och poströstade i går. Lätt som en plätt var det avklarat, så nu slipper jag tänka på det den sista veckan fram till valet utan kan istället helt koncentrera mig på att packa min resväska =)

Artikeln i sin helhet kan du läsa här...

Trådlös

Sitter på Mormors bageri i Lund och avnjuter en kopp kaffe och en underbart god, nybakad kanelbulle. Hon kan hon Mormor! Börjar få lite resfeber inför australienresan... Det känns att det är nära nu, mindre än två veckor tills jag sitter på planet. Undrar just om de har trådlöst internet där också, det verkar ju finnas mest överallt!

Fantombild

Såhär gör du en egen fantombild:
1. Skaffa ett nytt pass
2. Kör det i kopiatorn
3. Klart, svårare än så är det inte...