Spökstaden Hill End

Efter min underbara bushwalk trodde jag inte att jag skulle få se så mycket mer intressant den gågna helgen, men ack så fel jag hade. Jag och Tod hängde med några av hans aussiepolare på en utflykt till Hill End och trots att stället inte har mer än några hundra invånare och ligger långt ut på vischan fanns det massor att se och fota.

Hill End var i mitten på 1800-talet en blomstrande stad med tusentals invånare, där alla invånare var där för samma anledning, nämligen guldet! I dessa fotspår, som räknas som några av de äldsta i den australiensiska historian, bortsett från aborginerna, gav vi oss i väg på hissnande äventyr i denna, numer spöklika stad.

Först hälsade vi på några goda vänner till familjen som drev campingen i Hill End. Efter en pratstund fick vi se några golden nuggets. Tre olika stenar som alla hittats i närheten av Hill End. De var riktigt tunga kan jag lova och tufft att ha hållt i ”riktigt” guld! De gamla tågen på campingen hade byggts om till vandrarhem och vi kikade in i dem för att se om vi kunde träffa Spencer, ett av flera välkända spöken i staden. Ingen Spencer idag, han måste väl ha blivit bortskrämd då det var främlingar med, men när vi kom ut ur tåget fick vi isället syn på en brun orm som försökte ta sig in i en av byggnaderna. Vi försökte såklart få en så bra bild som möjligt, men blev sedan varnade att vi bara hade två timmar att leva om vi blev bitna, så jag backade några steg.

Vi for vidare ner till en gammal damm där de vaskat guld. Nu var forsen dock uttorkad och allt guld borta, i alla fall vad jag kunde se med blotta ögat men det var ändå häftigt att trampa på samma mark som guldgrävarna en gång gjort. Naturen runt om var väldigt torr men växligheten förvånansvärt rik ändå. På väg till nästa sevärdhet hade vi lyckan att få vår väg korsad av en big fucking lizzard, vet tyvärr inte namnet på den, men det var en stor och häftig ödla i alla fall!

Resten av dagen spenderades med att besöka några gamla begravningsplatser som inte såg ut att vara rörda sen nån senast begravits där, dvs sent 1800-tal. Vi han även med ett besök i några sandgrottor, fotografera solnedgången från toppen av Bald Hill och se både svanslösa katter, rådjur och kängurus. Inget märkvärdigt med andra ord. =P

På kvällen blev vi bjudna på en riktigt fet grillfest i sann aussiestil. Feta korvar och blodiga biffar på menyn med andra ord! Jag passade på att tillföra lite svenska traditioner och bjöd gladeligen på snaps för att visa min tacksamhet för en fantastisk dag! Kvällen fortsatte på den lokala puben där vi spelade biljard och lyssnade på kareoke kvällen lång. Vi han även med att bekanta oss lite med några av urinvånarna som fortfarande levde i Hill End i hopp om att hitta guld och fick värdefulla tips om hur man ska fånga en farlig orm med bara händerna, vilket kan vara bra att kunna om man nån gång skulle komma någon nära...