måndag, januari 8

Zahiren - Paulo Coelho


Tänkte försöka mig på en liten recension av den senaste boken jag läst, nämligen Zahiren av Paulo Coelho som kort beskrivs såhär av bokens förlag:
Zahiren handlar om en författare, vars fru försvinner spårlöst. Håller hon sig borta frivilligt eller har hon blivit kidnappad? I sökandet efter sin älskade ger sig författaren ut på en lång resa: från Paris till Balkan och vidare till Centralasien. Viktigare ändå blir hans inre resa, som ger huvudpersonen kunskap om sig själv, livet och kärleken.

Zahir betyder på arabiska: synbar, närvarande och omöjlig att inte lägga märke till. En besatthet som upptar alla ens tankar och det är just som hela boken kommer att handla om. Författarens zahir, som blir hans hustru då hon en dag plötsligt försvinner spårlöst. Han inser inte hur mycket han älskat henne förren hon är borta och hela boken blir en lång resa i att försöka bli av med denna zahir.

Boken påminner om Alkemisten, vilket är en av Coelhos första böcker, och även den som fick honom att fånga mitt stora intresse. Han skriver med samma intensiva berättarteknik och det är stundtals mycket svårt att släppa ifrån sig boken då Coelho är en mästare på magiskt berättande. Zahiren kan precis som Alkemisten tolkas på flera sätt och kanske är det just det som gör Coelhos böcker så populära, då alla kan hitta något av värde i dem. Denna bok är dock skriven som en självbiografi och har man läst Coelhos tidigare böcker kommer man känna igen stora delar, vilket gör att hela berättelsen känns väldigt personlig och trovärdig. Förutom att vara en självbiografi, är Zahiren en utmärkt kärleksberättelse, där det finns många goda tips och råd att hämta och skänker en stunds eftertänksamhet.

Som läsare får man följa med på författarens resa mot att återfinna sin borttappade hustru, men än viktigare hans inre resa där han lär sig om livet, kärleken och såklart sig själv. Detta är nödvändigt då han lär sig att han först måste göra sig av med sin zahir, komma till insikt, innan han kan gå vidare i livet.

Jag gillar Zahiren, med undantag att den ibland är ältande, samma tankar och händelser upprepas om och om igen. Det finns många småberättelser i Zahiren som troligtvis går opaserat förbi så visst är den värd att läsa flera gånger än en!